Denna morgon var inte som andra. Tobias sov hos mig. Vi vill inte sova ifrån varandra även fast det har tagit slut. Han åkte hem tidigt och så kom känslan tillbaka. Ensamheten. Jag antar att jag kanske bör vänja mig vid den. Jag vet att han älskar mig, och jag älskar honom.
Men ibland så funkar det inte, kanske om vi ger det lite tid? Om det är menat att det ska vara vi två så har vi hela livet på oss. Det är så jag får tänka nu.
Snart blir det att brygga en kanna kaffe till, ta en dusch och kanske ge sig ut på en promenad och drunkna i musik? Solen skiner ju, bäst att försöka ta vara på dagen och se sig ut en stund. Jag känner mig så tom, finns bara saknaden och ensamheten som gnager på mig just nu...
// Tess.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar